Iournal på resa genom Indals och Ragunda pastorater år 1799, Norrländska samlingar 1894, Fale Burman.

Iournal på resa genom
Indals och Ragunda pastorater år 1799
Fale Burman
Ur Norrländska samlingar, 3, 1894

D. 1 Juli. [Indal.] Af Ragunda sjöns utskärning blifvit nya grund i älfven; dessa hinderliga och äfventyrliga, innan man lärt känna dem: också en följd därav; att älfven nu stiger för hvart rägn. Getter göra ej ohägn, om de icke fått vana på våren. Nejonögon börjat öka sig efter utskärningen, så att i ställe för 1, 3 fjärdingar på sina ställen kunnat fångas. Kosta nu vid Indals älfven 19 skill. 100: vid Ångermanlands 16 skill. Bästa fiskvonor för detta fiskslag äro iholiga stockar med näfvertrattar i mynningen. Fordras öfning och skicklighet att rätt nedsättta stockarna. Smärre strömdrag kallas nackar . Vi voro i fara vid en sådan. Änder kunna om hösten fångas i slagjärn, som läggas med korn inuti vid sjö och älvstränder.
D. 2 Juli. Epilob. Angustif. (ismjolk) kallas i Fors allmik. Sud kallas öfversta kanten at båtars sida. Mycken stada på vattnet anses för godt årsmärke; 99 föga stada: blef ock nog svag sädesväxt. En mes näver holler 70 st. Hvar näf'ver bör vara 7 qvarter; om något i längden fattas, gifves 2 för 1. Om hol är på en näfver, gifves en till för att täcka det. För bjälkar, 22, 23, 24 alnar långa: 13 1/2 à 14 tum i fyrkant, hade Sundsvalls handlande lofvat 2 Riksdaler Riksgälds (agio nu 40 procent); ville krångla och betala mindre. —De båtar, som brukas i Indals älfven, äro 9 till 10 alnar långa, högsta bredden 2 alnar; 3 bräder utgöra hvardera sidan; kölen ej så djup som vanligt. Hvilställe vid Jägsand; — på V. sidan: Ragunda presten för ej så lång tid sedan plägat följa till vägs dit och med böner välsigna dem, som gåfvo sig på den äfventyrliga farten där nedanföre. Vacker cascade där bredevid, item Ytter-Refs strömnacke inom Iemtlands rå. Iägsand af Ragunda sjöns utskärning. Strupen kallas ett strömdrag vid Ormsved. Öfra Esset: 1/ 8 mil ofvan Utanede; Nedra Esset vid Utanede. Ibörjan af Iulii månad frimarknad beviljad på trävirke vid Berge. N. B. för Iemtlänningar.—

D. 3. I Utanede. Förstugu kvistar i Fors och Ragunda brukliga, nyttigt bruk. 2:ne slags måsar i Iemtl. Fjällmåsen är liten, lax-måsen större, hvit i början, blifver fram på sommaren gråare. Blank och grå-lax samma species. Någon enda lax vid Utanede gått till 3 L. I Fors brukade man ej brändt tegel. Brist på tjenlig sand; den, som där finnes, är för mycket glimmer-rådande. Leran: skott- eller gäs-lera. Spiklera är en torr molera. Ström Harpor göras af granbräder såsom lättare än de af furu. I Fors hafva männen husbondväldet. I Fors brukades vid unfägnader: skurit tunnt bröd, knäckebröd och kakbröd (smor kakor kalladt), item stora smörstycken, som man kallar gåsar. Gammal och annan ost sällsynta. Forsbor nog allmänt flintskalliga, ehuru vattnet där icke är kalkblandadt. Lerbruk vid murning i brist af kalk. Forsboerne kalla Ragunda Rafven. Både Ragunda och Fors socknemän kalla dem, som äro från Hammerdal, Lith m. m. Iemtar: liksom voro de icke själfve Iemtländske inbyggare. Kanske göra de det för att vid gränsen boende, göra skillnad pa Iemtlänningar och Medelpad. Norrån är den samma som Gussjö-ån., faller i Indalsälfven vid Utanede. — Wästeråsen och Pålåsen är en och samma by. I Pålåsen var bomullsväfnad. Loft. Den elaka seden hos kvinnfolket att skubba sig. Skafskog. Aspbark helsosam för hästar Klut vid sparlakanssängar. Bräder, knappa 3 tum tjocka, kostade 1 Rdr 32, 2 tums 1 Rdr per tolft.—Folket resligt väster om älfven i Fors. Nätingar (nejonögon) kommit upp till Fors efter Ragundasjöns utskärning. Stadsforsen (= Undersåkers, vid Prestg.) ligger 1 1/2 q. ofvan Utanede. I Stadsforsen hafva Westeråsen, By, Bispgården och Prestholdet haft laxfiske. Galeopsis tetrahit Piptå. Flotthus äldsta laxfiske, samt not och nät (i forsar tenor, nyare). Ljuster. I Allmännings fisket har (Prosten) Pastor hälften: Bispgården och Wästeråsen har hvar sin fjerdedel. Detta ställe i sednare tider ödelaggt. N. B. Brännvin en oumbärlig sak i handel med norskar och lappar, äfvenså för dem, som infunno sig vid laxfisken för att köpa, dito vid frierien och i allmänhet: för alla slags underhandlingar. Professor Forslund är ifrån Utanede. Dess moder länsman Frisks syster. Fors socken föder upp hästar till husbehof och äfven till salu. Näset börjat ansenligt bruka och beså Bottnarne. I Storforssen fiskades med tenor och ljustrar, som kastades på vinst och förlust i brusande strömmen. Knorten visade sig i dag (4 Juli). Remmar eller långa, smala och ej mycket upphöjda åsar.—I Håsjö.

Pehr Iönson i Håsjö vid år 1660 tillvärkat 18 vågar myrjärn i veckan sålt det till Graninge: fått 6 mark k.m. för vågen. I Bälsjön hafva 1 hemman i By och 2 i Håsjö hvart tredje år Brax-fiske. Rocken har 3 strimor eller långa hår i bakändan; blunt vatrade vingar. Ett slags metkrok, som liknar rockar. Singsjöns grund, har många vikar, är fiskrik, en half mil lång, högst 7 famnar djup.Byfelt planterat sik ur Skällsjön 1798 till Singsjön, 5 stycken; i år planterat långt flere i Fisksjön. Rapoxe finnes blott i V. ändan af Fisksjön. Rocken tros alstras på sjöbottnar komma upp strax ef'ter islossningen, holler sig om dagarne i skogen, häldst i tallar.

Eu liten Tinea svärmar öfver vattubrynen, sedan rocken slutat: tecken till rock-fiskets slut.

Håsjö Prestbord har godt fiske i Sing- och Fisksjöarne. Vasa kallas ett stängsel af granar i en half circul för fiske. — Söndag. Bevistade gudstjensten [i Håsjo]. Soldaternes plie och släpmundering efter kriget förbätrade. Ju lägre hästar, oxar och kor hafva virfveln ned om ögonen, dess bättre märke. Iemtlänningar, äfven som svenska alllmogen i öfrigit, hafva mager podex.

1 Ansjö såg jag långnot dragas och tagas upp i varpen eller på vattnet med 1 båt à 3 eller 2 båtar à 4 personer. —Iemtl. bönderne sätta sig själfve till bords, när de skola undfägna främmande (ej deras hustrur). Hustrur, ej döttrar, passa upp. Möqvällar. Näfverskor, kuntar brukades, båda delarne en rätt nyttig sak, särdeles de förra för folk, som gå i myror. Orchis Macul. ka11ades Mariæ-ört l. Mariæ-hand. Vid Byn ödeslägder och stenrösen 1ångt upp i marken.

Rökärn ligger 1 l/4 mil S.V. från Ansjö, har rör af 4:de storleken. Rörsjön, 1 mil N. om Ragunda kyrkoby, har rör om 1/ 2 alns längd. —I Ragunda brukas att bada om lördagarne. Reste till Hällesjö. Påhl Pehrson i Stugun byggt Hällesjö klockstapel. Sanda ängesteg vid kyrkan gifven under Prestbordet i förlikning för det, att en hund bitit presten. Tjära på bark att fånga flugor med. Stor fet mört i Mörtsjön, ligger under Hällesjö. Ätthög finnes N. om Bosjön, äfven en till, beväxt med furu. Stenrösen därinvid vittna om uppodling fordom. Anthemis arvens. kallas i Hällesjö hwitkullor, Carex Polyaiza bindgräs (lappskogräs). På Kälarne fula kvinnfolk, karlarne resliga. Bäfverhus funnits på Hällesjö skog i alla åar och bäckar. Blifvit nedbrutna af kringstrykande från Ångml. och Medp. Equisetum Palustre kallas i Hällesjö fene. I Grundsjö dalen uppeholla sig ofta björnar, blifvit tillförne fångade med drag, nu slagjärn börjat brukas.

Lysimachia kallas sjö almick. Näst ofvanför den korta Balsjö-forssen ligger Kalfven, en liten sjö som en kärn. Kyrkbåt; Preststen. Lak-mjärda med dubbel ingång mellan balk. Ströms sockneboer hedersamme mot sina lärare. Kom fram till Håsjö Prestbord. N. B. Tillämnad blästerbyggnad i Greningsforssen. Till fisket i Singsjön brukades: kastnät, drag, mjärdor utom nät och not. Fiskarnes lektider i f'öljande ordning: isgäddan, aborr, mört, brax; de sistnämnde på samma tid i år. Lektiden för sik kommer först om hösten öfverst i Hällesjö s:n, går sedan småningom utföre Kälarne tills fram mot Iul. Kälaboerne mycket gästf'ria. Ej så alldeles Ragunda socknemän. Från längre tid tillbaka aling (trädes-ärjning) öflig i Ragmida pastolat. Reslighet, hårets färg, dialekt, allt vittnar om ett särskildt folkslag på Kälarne emot Ragunda och Fors-boerne. Min mening, att de förre utbredt sig dit upp ifrån Liden, isynnerhet efter Digerdöden. Här i orten holles för nyttigare att ärja vinterråg än att harfva efter såningen. Brädsågning på Kälarne först f'ör 30 år sedan börjad; förut brändes skogarne för bete skull, och man brydde sig mera om jagt och fiske. I Rörsjön är ett slags rör, hvit i köttet; ett annat helt röd. Ser nästan ut som öring, blek utanpå till färgen. Ragundaboerne denna vår nog kostat en månads dagsvärken per rök på vägabyggnad. Finnsjön ligger en dryg mil från Helgoms by, 2 1/2 mil från Graninge. Laxtenor och långnot nämnas 1634. M. C:. [= ?] förräderi emot Håkan Frisk vid pass 1701. År 1695 såddes litet hvete på Rag. Prestbord. —Antecknade åtskilligt ur Rag Prestb. Handl.Midsom. buskar brukliga i Ragunda. Vid Kånkbacken väl 30 alnar djupt ned i älfsbrädden ett Storlt antal älgs-kekar funna; tändeina voro ännu helt hvita och oförmultnade. På Nyåkern under Pålgård fordom hollits en drabbning. Reliquier (spikklubbor, sporrar m. m.) funna i senare tider; nu blott en pistolpipa i beholl som jag har i mina samlingar. Vid Löflunden på Nyåkern ligga de slagne begrafne prat om att där mycket spökat.

Konggård (i Rag. kyrkoby) betyder utan tvifvel en gammal kungsgård. Rudera efter en rundel på Fähusåkern i Pålgård. Kong-gård ligger nedanför åkern, nedom Rundeln. Lundsgård förmodl. gamla offelstället. Ett Ödesböle träffas midt ofvanför Munsåker, hör till denna gård och en rök i Pålgård.Mycket sten blifvit bortförd at ofvannämnde Fähus åker så att nu blott en upphögning jämte Rundeln visar forna borgens läge och ungefärliga vidd. Kongshäggens plats utvisades Häggarne borthuggne efter sparfal i dem uppehöllo sig och gjorde nästliggande åker skada. Under kriget har läger varit på en åker ovan Kong-gård som nu hörer till Torsgård. Kong-gårdstomten hörer nu till en rök i Pålgård utmärkes af en bärghälla med aspar. Därinvid märken efter kryddsängar, - äro hvardera 3 alnar i fyrkant, hafva en utmärkt svartmylla - och källrar. De förra nedom Kong-sten. En anförare (förmodl. dansk) hetat Oxenbeck. Kongsten ligger i N. midtemot det stället, där Kongs-häggen stått. Vid Kong-gård Lusbrunn en källa. Ned på Långtegen är Lemans källan. N. B. Kongs-häggen vid Rundeln nära vägen upp till Pålgård. Fangård tros hafva sitt namn däraf att fanor där varit stationerade under kriget; än om det betyder: Herre I. Offer Prest-gård? N. B. Gislegård åminnelse av det forna gillet i Ragunda. Ett echo mellan Prestgården och kyrkan blifvit försämrade sedan sjön skar ut och stranden därigenom förändrades — Tjock enlag vid brännvinsbränning ökar kanntalet. En skopa slås i karet vid tillmäskningen röres med spada till tjock deg sedan till det blifver tunnt. Man tager 1/ 3 korn, 1/ 3 malt, 1/ 3 hafre. Alt vatten som slås på detta gröpe bör vara enlag. Den hindrar betning (surnad); tillsats af is eller kallt vatten förmonligt sedan brännvinsämnet sötmat och till den grad kolnat att en kall ring kännes omkring armen, då man sticker den i. Han-myr-Knösen märkelig bergskulle. klädd på N. sidan af klapursten. Spor af Ragunda älfvens lopp på N. O. sidan någon tid fordom. Reste öfver Bottnarne. Desse på flera ställen besådda. Vide hotade att taga öfverhanden. 14 personer drunknade på en gång i älfvens nya lopp. Märgel på Bottnarne observerad. Husar myssa av näfver.

[18 Juli:] Till Fors Presgård kl. 6, till Utanede kl. 11, dåliga sadlar, sängkläder. Snyggheten som den kunde. -- Af Björnar följande varianter anmärkta 1:o slagbjörn, har rödaktig färg, liten kropp och höga ben; 2:o gräsbjörn, är lågbent, tjock har en vacker svartgrå färg, ibland nästan helt svart, med insprängda silfverglittrande hår; 3:o myrtussen, är minst och brunaktig till färgen, äter myror och i synnerhet getingar gärna. Benmanshögen, ätthög i Fors vid landsvägen strax N. om Gärån, N. om Bispgården. En dart (treäggad) hittad som probst. Nordin säges hafva. Gudsjö-ån går genom Flärkan faller ut ifrån Gudsjön långt neder v id Badstunäset. Gudsjön fiskrik, har gäddor, abbor, sik mört, ål lake. Har ock fet fisk; gäddor om 2 L stor och fet sik, ål grov som kornstänger, aborrar om 7 L. Gudsjöbäcken ur Elberås-sjön, cascade i Fors. N.B. Denna bäck faller i Goviken, midt V. på Gudsjön. Tjenstehjon i Iemtl. tyngre och besvärligare göromål än i angränsande provinser, mera boskap, vidlyftigare och svårare slotter. I Rag. Past. starkt arbete äfven av kvinnokönet med trädvirke, flytta alltså gärna ut. Bodar vid Flärkarne. Stor-Flon. Å från Malmsjön till Gudsjön; troddes vara 2:ne Talleråsar: 1:o den i nyare tider på Chartan utmärkta; 2:o en äldre, liggande emellan denna och det stället där Graninge-boerne nu hafva sina fäbodare. _ Näx-sjön, nyb S. O. vid Gudsjön. Ragunda sjöns utgräfning åstadkommit stort hat mellan Rag. och Fors-boerne. Vedknarrens (hackspettens) läte bådar rägn inom et dygn. Näset i Ragunda hade del med W. och Ö. Ede i Ljuster- eller, rättare sagt Skott-fisket strax nedanför forna Geduns-f'orssen .Åtskillige af fnske krigsfolket döde på återmarschen från Norige 1919. Vid Utanede en ö togs bort genom Ragunda sjöns utskärning jämte nästliggande sköna laxfiske.

- Kälar ämnade av Skaparen till fäbete, skafskog, djurgång, fogel, fisk och bäfverfängen. Konungen gifvit 100 Rdr till Fors och Indals-boernes erhollna stambok. Iemtlänningar kunna hafva getter med sig på skogsslotter och i sina fisken men för besparing skull holla de dem häldre i fäbodar och nyttja hopsilad samlad surmjölk som de föra med sig i träflaskor. Mellan Raguda samt Fors-boer och Lidens inbyggare gammal (raneune) agg; de förra kalla de senare försmädligtvis Li-bo-finnan även Li-bo-vargan hvilket benämnande vittnar att de med röfveri och våld i forna tider varit besvärliga för Iemtläningarna. Lektot Helzen med egen förlust befrämjat träivirkeshandeln på Ragunda; sockne-männen ändå visat sig tredske att understödja honom. Angående landsskillnaden mot Ångml påstods af gamle män i Fors att den fordom gått längs efter Långsjön. De höllo denna sjö för det i gamla landskrån omrörda Blåfinneskärn. Deras mening styrkes däraf, att Lapp (h. e . Finn)berget är inte långt därifrån beläget. Mellan detsamma och Långsjön säges vara ett kärn. Kommer an på närmare undersökning om det ej är de gamlas Blåfinns-Kärn. Stor-svart-året (1696) bestod i en kall och ovanligt rägnaktig sommar. I Fors är ännu tradition om jättar. Vore förmodligen finnar till sin härkomst och hunner för sin grofva växt kallade. Lidens inbyggare har i mannaminne varit utmärkta för sin reslighet. Några af dem sägas i forna tider kommit upp till Fors och i synnerhet hollit sig vid Gudsjön. Nuvarande landsskilnaden går öfver halfva Stor-Gudsjön. I Boda och Liden ej samma gästfrihet som i Iemtland. Kvinnkönet har finare och renare linne. Wästanå en vacker nybygges-by. [I Silre:] Bönderna mycket sträfva och gräligare än jämtlänningar. Folket har finska Phisionomier. Tradition i Liden om en kung Olof i Dacke. Lidensboerne kalla jämtlänningarna mesar, förebrå dem tröhet och senfärdighet. Det, som är sött, tros vara helsosamt mot gikt. Runfurun har sitt namn av de runor som varit tecknade på densamma. När lomen skriker väntas rägn. Norrnäs, L. Helzéns gård vid Oxsjön. Hästar blifva feta af det, att salt gifves dem i dricksvattnet. For öfver Eldsjön, mete, beåg L. M. Ströms inrättade katissa mellan Eldsjön och Skälsjön. Då Silre sågen genom Oxsjö-dammens brytning gick ut, omkommo flere personer, sedemera 11, av en dymedelst i Stora älfven förorsakad nacke. Näfver omkring planterade trän hindrar getters gnagande. For genom Sätna: Segerbergs källa har fordom varit en offerkälla. En annan, Soloms-källan är mineralisk. Kvinnfolken i Medp., äfvensom i Ångml., tvätta flitigt sina fötter och hålla dem rena. Om odelstorp mera allmänt inrättades, blefve städer, i avseende på handtvärk, mindre nödiga. Kråknedanet börjas med första ny omkring Tiburtii dag (d. 14 April). Ar kkulet och obehagligt. Växter afstanna, om ock väderleken blifver något blid. Av mycket regn i kråknedanden blifver ogräs i åkrar; torka och missväxt pläga äfven följa på sådant rägn. Iärn-nätterna infalla på södraorterna mellan d. 12 och 20 Iulii, oftast mellan d. 14 och 18. Rök af ris och halm förtager kalla nätters skadliga värkan. Gamla landsvägen gått från Njurunda sjöledes till Timrå. För sin raskhet att hjälpa konung Gustaf Adolf fram i svårt väder hafva Tynderö boerne befrielse från båtmansholl. Österut från kyrkan var en märkelig stensättning, äfven några högar. På en parm hö tros gå ungefärl. 4 gillingar eller 200 pund. I Tynderö fiskas lax, dock är ej detta fiske skattlagdt. Mellan Tynderö kyrka och Åvike bruk är 1 1/4 mil. Halfvägs ligger Iemtböle, ödesgods, lemningar efter start uppodling.