Skolhistoria
från Indahls socken

av GUDRUN F BRÄNNBERG 97-06-24

---

 

LILLA KATEKESEN OCH KYRKANS FOLKFOSTRAN

EN SKOLA I VARJE SOCKEN

Beslut i Indals sockenstämma om folkskola

SKOLANS UTVECKLING UNDER 1800-TALET

Reformgenomförande på fem eller femtio år?

Växelundervisning

Skolorganisation

Fasta skolan

Mindre folkskola ,småskola och flyttande skola

Folkskoleinspektionen

Uppgift beträffande Skol-väsendet uti Indahls Socken 1862

Praktiska frågor i skolan

Uppvärmning

Läroböcker

Skollärarlöner

Att gå i skola i Indal på 1890-talet

Betygsgrader

Skolslöjd

Var kunde barnen gå i skolan?

Lovdagar

Flyttande småskola i Mosjölund

Småskola i Högsjö

Folkskola och småskola i fasta skolan

Mindre folkskola i Harvom

Fast folkskola och småskola i Baggböle

Flyttande mindre folkskola i Östanskär

Flyttande mindre folkskola i Säter och Backen

Flyttande mindre folkskola i Sodalen och Nyland

Skollärare på 1890-talet

Skolgången i Sodalen och Nyland

AVSLUTNING

KÄLLOR

---

Lilla katekesen och kyrkans folkfostran

Under 400 år var psalmboken och katekesen det centrala i folkundervisningen. Målet med undervisningen var att förbereda för konfirmationen.

Sverige har en mycket lång tradition av läskunnighet hos hela befolkningen.

Alltsedan reformationen på 1500-talet, under Gustav Wasas styre, har Martin Luthers lilla katekes utgjort grundstenen i kyrkans folkfostran. Katekesen var en sammanfattning av den protestantiska kristendomens huvudstycken, med Fader vår, Trons artiklar, de tio budorden och utförliga förklaringar. Förklaringarna handlar till stor del om samlevnad och regler för samhällsliv och umgänge. Katekesen är utformad för undervisning och innehåller frågor och svar. Kunskaperna i kristendom bars upp av en kombination av muntlig tradition och en växande lästradition.

För tillträde till nattvarden fordrades enligt 1571 års kyrkolag att den enskilde kunde redogöra för Fader vår, Trons artiklar, de tio budorden och förklaringar enligt katekesen. När den unge hade dessa kunskaper hon redo för nattvarden och det kunde infalla mellan sju och tolv års ålder (anni discretionis). Därefter betraktades hon som vuxen!

Prästerna hade till uppdrag att kontrollera befolkningens kunskaper i kristendomen, detta kunde bli betungande och i början av 1600-talet beslutades att klockaren i socknen skulle vara boklärd och kunna biträda vid katekesundervisning. I 1686 års kyrkolag stärktes detta ansvar och det anges att kapellanen eller klockaren åläggs "att drifva barnaläran och undervisa barnen att läsa i bok."

1723 års kungliga resolution inskärpte kraven på folkundervisning med ett stadgande om föräldrars skyldighet att "flitigt hålla sina barn till att läsa i bok och deras kristendomsstycken". Kunde så icke ske var de "förbundna att hålla dem hos skolmästaren eller klockaren i socknen eller var eljest lägenhet härtill finnes".

Konventikelplakatet från 1726 stadgade att husförhör skulle hållas i hemmen. Vid de årliga husförhören antecknade prästen noggrant varje sockenbos kunskaper i innantilläsning och i kristendomskunskap. Det fanns alltså ett krav på den enskilde att lära sig läsa. Se sida ur husförhörslängd i Indahls församling, Öster Loning år 1814.

Hemundervisning var den vanligaste formen av undervisning fram till slutet av 1800-talet.

 

En skola i varje socken

Det kom att dröja nära ett århundrade innan 1842 års storslagna program för folkundervisning genomfördes i sin helhet.

År 1842 beslutade riksdagen slutligen om en skyldighet för varje socken att inrätta en skola för barnen. Beslutet hade föregåtts av många års debatter där behovet av bildning ifrågasattes. Många konservativa av skilda stånd, främst präster och bönder, ansåg all undervisning utöver kyrkans religiöst motiverade minimikrav vara överflödig eller rent av skadlig. Den skulle leda till en ytlig och samhällsvådlig halvbildning. Åtskilliga bönder var också rädda för kostnaderna. Men de liberala segrade och 1842 års folkskolestadga antogs. Kongl. Maj:ts Nådiga Stadga angående Folkundervisningen i Riket angav:

1. 1. I varje stadsförsamling och varje socken på landet bör finnas minst en skola med utbildad lärare. Skolan bör helst vara fast. Dessa åtgärder bör genomföras inom fem år.
   1. Skolans ledning skall bestå av en skolstyrelse med kyrkoherden som ordförande.
   1. Skolstyrelsen fastställer ett reglemente beträffande bland annat undervisningsmetoder och disciplin. Detta underställes domkapitlet.
   1. Varje skoldistrikt är skyldigt att anskaffa och underhålla skollokaler.
   1. Varje lärare som är examinerad äger rätt att erhålla en lön värd minst 16 tunnor spannmål, bostad med bränsle samt sommarbete och vinterfoder för en ko (eller annan ersättning av motsvarande värde).
   1. Till lärarens lön lämnas av varje skattskyldig ett årligt penningbidrag och av varje skolelev en skolavgift. Möjlighet finns för fattiga församlingar att erhålla statsbidrag.
   1. I alla stiftsstäder och i Stockholm inrättas med statliga medel lärarseminarier, underställda domkapitlets ledning. Statliga stipendier kan utgå till behövande elever.
   1. För att bli antagen som folkskollärare krävs av den sökande gudsfruktan och sedlig vandel, avlagd lärarexamen samt kännedom om växelundervisningsmetoden. Den som förenar sin lärartjänst med klockartjänst skall kunna vaccinera och åderlåta. Lärare tillsätts genom val på sockenstämma.
   1. Folkskolans kurser omfattar läsning, skrivning, räkning, kristendomskunskap och biblisk historia, geografi, historia, naturkunskap, gymnastik och sång. För fattiga och svagbegåvade kan gälla en minimikurs omfattande läsning, skrivning, religionskunskap och biblisk historia, kyrkosång och de fyra räknesätten. Skolstyrelsen får bestämma den skillnad i kunskapskrav som kan ställas på flickor och pojkar.
   1. De barn som undervisas i hemmen är skyldiga att infinna sig i skolan för att få sina kunskaper och färdigheter kontrollerade.

Kyrkans överinseende över undervisningen bevarades alltså genom att kyrkoherden blev självskriven ordförande i skolstyrelsen i varje socken. De obligatoriska ämnena präglades också av det kyrkliga inflytandet.

Staten slår fast principen om barnens läroplikt, men hemundervisning tilläts fortfarande. Staten tar på sig ansvaret för lärarutbildningen vid särskilda seminarier.

Det svenska skolsystemet blev för ett sekel framåt ett parallellskolesystem genom att folkskolan blev en kyrkligt/kommunal angelägenhet och lärdomsskolan förblev en statlig skola.

Beslut i Indals sockenstämma om folkskola

Att det fanns intresse i sockenstämman för barnens undervisning märks redan 1838 då Carl Gustaf Malm antogs som klockare i församlingen. Då angavs i beslutet att han skulle

"under någon tid under vintern hålla skola, hvilket i synnerhet ansetts nödvändigt för fattige barn, hvilkas föräldrar sakna tillgång och kanske äfven förmågan att själfva undervisa barnen."

Nedan en avskrift av protokollet från sockenstämman i Indal då en rad beslut fattades enligt den nya folkskolestadgan.

"Protocoll hållet i Allmän Sockenstämma med Indahls församling uti Sockenstugan den 11 December 1842.

S. D. woro Sockenmännen med anledning av Kongl. Maj:ts Nådige Stadga angående Folkundervisningen i Riket.

den 18 siste junii kallade till Allmän Sockenstämma för att öfverlägga och besluta om inrättande af en Folk-Skola inom Socknen, hvarvid fattades följande beslut

§1 Uti Indahls Socken skall en fast Skola inrättas, då det likväl skall åligga Skol- Läraren att vissa tider af året undervisa i de mera aflägsne Byarne. då Läraren likväl bör erhålla husrum, kost och ljus. Dessa tider komma framdeles af Skol-Styrelsen att närmare bestämmas.

§2 Till Ledamöter i Skol-Styrelsen invaldes på obestämd tid utom Pastor, vice Häradsskrifvaren Krono Länsman E Boström, förra Riksdagsfullmäktigen J O Dahlberg, Bonden Lars Pehrsson i Baggböle, Nämndemannen Lars Söderberg i Backen, Bonden Olof Månsson i Nyland och Bonden Jon Israelsson i Östanskär.

§3 Till rum så väl för sjelfva Skolan som för Läraren skulle antingen Socknestugan eller Sockenmännens uppförda hus på Höghammaren begagnas hvarom framdeles skulle närmare komma att bestämmas.

§4 Skol Lärarelönen bestämmes till minimibelopp af åtta Tunnor Spannmål, hälften Råg och hälften Korn samt Femtiotre Riksdaler i penningar och skulle denna lön utgå men en kappe Råg och en kappe Korn af hvarje hemmansrök samt penningelönen fördelas lika på hvarje skattskyldig person med de undantag som Kungl. Stadgan föreskrifver. Spannmålslönen uppbäres i kyrkoherberget af någon Skolstyrelsens Ledamot, vid samma tillfälle som krono- Tiondeintägten sker. Hvad som blir öfvrigt, sedan Skol Läraren fått sitt lön, användes för Skolans behov.

§5 Hvad bränsle angår hvarmed församlingen enligt Stadgan är skyldig att förse Skol-Läraren, anmodades Pastor att hos Wifsta Warfs Bolag anhålla om rättighet att dertill få hoplägga och använda sågbakor vis Indahls Sågverk, men skulle detta icke beviljas, blir man föranlåten att häruti framdeles skaffa någon annan utväg.

§6 Redan under undertecknad Pastors företrädares tid hade en Skola för fattiga barn varit påtänkt och till boställe för Läraren vid den samma en äga af Indahls Prästbol Långtå kallad, upplåten, hvilken upplåtelse enligt en här förut befintlig men af Nämndemannen Daniel Olsson i Östanskär lånt och sedermera icke återställd afskrift, skulle vunnit Kongl. Maj:ts Nådiga Stadfästelse. Om nu detta äger sin riktighet så finnes redan boställe mer än tillräckligt till vinterföda för en ko; men då Församlingen stannade i förlägenhet om sommarbete för den samma och hemställde till Pastor om icke betet för Skol-Lärarens ko kunde få begagnas på Prästboställets Skog gemensamt med Pastors boskap, förklarade sig Pastor dertill icke obenägen, med villkor likväl att det i nog stor skala tilltagna Skol-Lärare bostället skulle i förhållande dertill minskas, dock så, att det med tillbörlig skötsel, hvilken ålåge Skol-Läraren, vore tillräckligt för sitt ändamål, vinterföda för en ko, och skulle underställas vederbörande om icke utbyte af boställets jord kunde ske i mera tjenligt läge för Schol-Läraren sedan man först fattat afgörande beslut om boningsplatsen.

§7 För bättre utkomst förklarade Socknemännen sin önskan att Församlingens Klockare Carl Gustaf Malm äfven skulle öfvertaga Skol-Lärare-kallet, hvartill och Malm, vid stämman närvarande förklarade sig villig; men som han i flere af de ämnen som fordras af en Folk-Skole-Lärare icke aflagt vederbörliga prof, fanns nödigt att han skulle behöva Folk Skole Lärare Seminarium i Hernösand för att skaffa sig nödig kunskaper för sitt nya kall; och varder Malm så väl af Pastor som Församlingen ödmjukast rekommenderad till erhållande af det höge Stipendium som Kongl. Stadgan angående Folkundervisningen i Riket vid handen gifver, under den tid han undervisningen vid Seminarium begagnar. Under Malms frånvaro kommer Klockaretjensten inom Församlingen att på hans bekostnad genom Vicarius bestridas."

 

Skolans utveckling under 1800-talet

Genomförandet av reformen kom att ta mycket lång tid. Hemundervisningen fortsatte att ha stor betydelse för folkundervisningen. Under 1800-talet kom skolan att mer och mer finna sin form, men in på 1900-talet fanns många barn som endast fick eller tog del av folkskolan under en kort tid.

Reformgenomförande på fem eller femtio år?

Tidsfristen om fem år för införande av folkskolan löpte ut 1847. Då gick enligt tillgänglig statistik ca 50 % av barnen i Sverige i folkskolan. Hälften av dessa uppgavs gå i fasta skolor. Det framgår inte hur länge de gick i skolan eller i hur stor utsträckning de var närvarande!

Den låga närvaron av elever var ett problem. Intresset bland befolkningen var i många fall svalt eller bestod av motstånd mot barnens skolgång. Det var få barn som besökte skolan. De flesta barn i Indal gick inte alls eller högst två terminer i skolan för att lära sig det nödvändigaste. Föräldrarna hade också rätt att undervisa barnen hemma, det fanns alltså ingen skolplikt. I riksdagen gjordes också försök att upphäva folkskolestadgan.

Barnens bristande närvaro i skolan fortsatte under lång tid. I protokoll från skolrådets sammanträde 18 september 1887 i Indal anges:

"På ordförandens förfrågan om, hvad som vore att göra för att få barnen att mera talrikt besöka skolan, svarades, att man behöfde överse med vissa ömmande omständigheter särskilt under den brådaste tiden, samt att samtliga skolrådsledamöter genom besök i hemmen och vänliga samtal sökte inverka på barnens föräldrar."

Bristen på lärare var ett annat stort problem och undervisningen genomfördes därför ofta av oexaminerade lärare, till exempel byns klockare eller någon avskedad soldat. 1847 fanns det i hela landet ca 2800 lärare, varav hälften var outbildade. Fördelat på antalet barn skulle det ha blivit 130 barn per lärare!

Ett sätt för staten att styra utvecklingen mot fler examinerade lärare var att statsbidrag till folkskolor utbetalades endast för skolor med examinerade lärare. I Indal var sockenstämman en av de första i länet att sända klockaren på utbildning till det nya folkskollärareseminariet i Hernösand.

Många tyckte att priset var för högt för en undervisning som det inte fanns något behov av. Det nödvändiga var ju att klara livets stora examen - att bli konfirmerad. Det var dryga kostnader för församlingar att anskaffa skollokaler och utbetala lärarlöner. För barnen och deras föräldrar kostade det också. En del familjer hade inte heller kläder och skor så det räckte till alla barnen, det kunde också vara svårt att anskaffa de böcker som behövdes.

Växelundervisning

De barn som kom till skolan gick alla tillsammans oavsett ålder. De yngsta kunde vara 5-6 år och de äldsta 14-15 år.

Vid beslutet om en folkskola för alla barn var det lancastermetoden eller växelundervisning som riksdagsmännen såg framför sig. Metoden innebar att en lärare skulle undervisa upp till två hundra barn samtidigt. Till hjälp i undervisningen hade han mer försigkomna elever som kallades monitörer. Läraren delade in barnen i "cirklar" beroende på deras kunskaper och varje cirkel förstods av en monitör. Läraren övervakade det hela från katedern. På kommando skulle eleverna ta plats i långbänkar, ta fram griffeltavlor eller samlas i cirklar med monitörer. Växelundervisningen kritiserades dels för att den ofta ledde till mekanisk upprepning av utantillkunskaper och dels för att föräldrar tyckte det var onödigt att låta de äldre barnen gå kvar i skolan när de endast fick ägna sig åt att undervisa andra barn.

I kungligt cirkulär från 1864 avlystes växelundervisningen. Eleverna skulle indelas i klasser och undervisas direkt av lärare. 1885 beskriver skolläraren Anders Åström vid fasta skolan i Indal att det fanns 44 barn inskrivna i skolan varav 12 flickor. Skolans samtliga årsklasser undervisades samtidigt, vilket tyder på att någon form av växelundervisning måste ha tillämpats.

Skolsalen som finns på Länsmuseet (Murberget) i Härnösand är utrustad för växelundervisning.

Skolorganisation

Varje socken var indelad i rotar. För skolan varierade roteindelningen i Indal över tiden. Från början i folkskolans historia var det kykroten och södra skogarna. En månad om året hölls skola i någon av byarna på södra skogarna söder om älven, vilket avsåg Nysäter, Nyland och Sodalen. Senare blev det fler rotar eftersom man önskade ha skola närmare hemmet så att barnen slapp bo inackorderade (och föräldrarna slapp inackorderingsavgift). Det ankom på byborna i byarna som ingick i roten att anordna skollokal.

I och med den nya fokskolestadgan 1882 sammanställdes alla författningar om folkundervisningen som fanns. Det var 137 stycken, varav tio var tillkomna före 1842. Skolåldern fastställdes till 7-14 år och folkskoleundervisningen fick en organisationsstruktur som bestod in på 1900-talet med:

Småskola årsklasserna 1-2

Folkskola (egentlig folkskola) årsklasserna 3-6

Mindre folkskola årsklasserna 1-6

Samtidigt fastställdes skolårets längd till minst åtta månader, som villkor för att socknen skulle få statsbidrag till lärarlönen.

 

I reglemente för Indahls folkskola år 1885 bestämdes följande indelning:

Kyrkroten Fasta skolan omfattar Myckelsjö-Hallsta samt Säter- Backen

Flyttande mindre folkskola som omfattar Säter-Backen och Myckelsjö-Käfsta-Hallsta

Sydvästra roten Flyttande mindre folkskola i Nyland-Sodalen

Nordöstra roten Flyttande mindre folkskola i Östanskär-Kårsta och delvis Säter-Backen

Sydöstra roten Gemensam flyttande mindre folkskola i Högsjö, Åse, Krånge och för nordvästra roten

Nordvästra roten Flyttande mindre folkskola i Östloning-Sunnås och norrskogarna, fast folkskola i Baggböle

Fasta skolan

Enligt folkskolestadgan skulle det helst finnas en fast skola i varje socken. 1845 fanns ett skolhus i Långtå (i Glömsta) som var en fast folkskola. Till fasta skolan i Långtå skulle barn komma som bodde upp till en halv mil därifrån. Barn som bodde i Stige, Bjällsta, Skällsta, Häre, Harfom, Qvarndalen, Höge, Micksäter, Kårsta, Hängsta, Tomming och Käfsta kom dit. Det var tur att inte alla barn kom till skolan, de hade inte rymts i skollokalen!

Övergången till fler fasta skolor ledde inte alltid till att det blev mer undervisning. Ofta arrangerades det så att skollokalen utnyttjades varannan vecka eller varannan termin för småskolan och varannan för folkskolan.

Mindre folkskola ,småskola och flyttande skola

En orsak till den låga närvaron i skolan var att avståndet till socknens enda skola kunde vara stort. Framför allt i Norrland blev satsningen på mindre folkskolor i kombination med hemundervisning en framkomlig väg. De barn som inte kunde komma till fasta skolan för att den låg för långt bort, kunde få viss undervisning genom den ambulatoriska skolan. Ambulatorisk betyder flyttande.

1853 fick skolstyrelserna rätt att i de avsides belägna rotarna inrätta "mindre skolor" med oexaminerade lärare. Det beslutet syftade till att skapa skolor på nära avstånd från hemmen. Kvinnor fick anställas som lärarinnor vid småskolor där annan examinerad lärare var anställd. Länge fanns en oklarhet om vad "mindre skola" avsåg. Det kunde vara en liten skola eller skola för små barn eller skola med oexaminerad lärare eller ett annat ord för hemundervisning...

I protokoll från skolrådet i Indal den 13 oktober 1864 framgår att Nils Israelsson skulle hålla i undervisningen i småskolerotarna.

"Alldenstund ynglingen Nils Abraham Israelsson i Kårsta anmält sig hugad att tills vidare bestrida barnaundervisningen uti småskolerotarna inom församlingen inkallades han till denne dag att inför Skolrådet aflägga prof...arfode af 58 öre för hvarje undervisningsdag utom fria husrum och kosthållning under terminerna."

Så snart barnen lärt sig skriva och läsa blev de uppflyttade till folkskolan. Länge var det så att de som redan kunde läsa och skriva inte behövde gå i småskolan.

I den första normalplanen (läroplanen) från 1878, angavs att småskolans lärokurs skulle omfatta två år och folkskolans lärokurs fyra år.

Flyttande småskola och mindre folkskola anordnades allt efter behov och tillgång till lokal. Skolrådet beslutade om var och hur länge flyttande småskola och mindre folkskola skulle bedrivas. I augusti 1887 beslutade skolrådet följande för de flyttande skolorna under 1887/88, det var åtta månader på ett skolår:

Fortfarande år 1900 var 22 % av skolorna i landet flyttande. Läraren reste från by till by under hela året och folkskoleinspektören som skulle komma på sitt årliga skolbesök kunde ha svårt att hitta läraren. På 1890-talet fick ungefär hälften av barnen i Indal sin undervisning vid en flyttande skola.

Folkskoleinspektionen

Det blev med tiden alltmer tydligt att någon form av stöd från staten behövdes för att folkskolan skulle byggas ut och utvecklas i den önskade riktningen. 1861 beslutade riksdagen att inrätta folkskoleinspektionen. 20 st inspektörer anställdes på deltid för att följa folkskolans utveckling i sitt distrikt, genom besök i skolor. De skull ge sina synpunkter till skolstyrelsen och skolläraren och dessutom skicka en skriftlig berättelse årligen till domkapitlet och departementet. De flesta folkskoleinspektörer var präster eller läroverkslärare.

Uppgift beträffande Skol-väsendet uti Indahls Socken 1862

Nedan finns en rapport från 1862 som prästen förmodligen lämnade till folkskoleinspektören i distriktet.

"... Enligt Skol Stadgan skulle barnens skolgång fortvara från 6^te till och med 14^de årets, men i medeltal taget är det knappt ett år hvarje barn som Skolundervisningen begagnas.

Indahls folk Skola trädde i verksamhet först år 1846 sådan den nu befinnes. Från den tiden har den bestridits af en examinerad Skol-Lärare.

Skolhuset består af Lärosal samt Skollärarens boningsrum bestående af kök, kökskammare och en sal något mindre än Lärosalen.

De från fasta Skolan aflägsnast boende barnen hafva omkring en half Mils väg att tillryggalägga för att komma till Skolan. De längsta aflägsna byarna kunna ej betjena sig af undervisning för sina barn i den fasta Skolan på annat villkor än hyra dem in i någon vis Skolan nära belägen by. Den ambulatoriska Skolan alternerar emellan Sodahlen och Nysäters byar ena och andra året.

Förlidet år besöktes den ambulatoriska skolan af 31 barn. Den fasta Skolan besöktes af 42 dock så att de sällan voro på en gång närvarande.

Hvad öfningsämnen beträffar är det högst få som bevista Skolan så länge att de kunna mer än någorlunda lära sig stafva, läsa innan Svensk och Latinsk stil samt i utanläsning Luthers Lilla Cathekes med dess förklaring och ehuru de enligt sista prestmötets beslut äro ålagda att innan de få lemna folkskolan kunna göra reda för den vid Skolan brukliga Bibliska historien finner presten sig ofta föranlåten att åter förvisa flera barn till folkskolan för bristande kunskap i nämnde ämne vid inskrifning i Skrift-Skolan. som skolans ordinarie Lärare numera slagit sig på hemmansbruk har lärarebefattningen det sist förflutna året bestritts af en oexaminerad Skol-Lärare hvilken hittills utan anm. befattningen förestått.

De böcker som i Skola användes äro utom vanliga Tabeller, Oldbergs, Luthers Lilla Cathekes med Lindbloms förklaring, Åkerbloms Bibl. Hist. och Nya test^et ."

Indahl 22^dra Januari 1862

L Bergström

ordf. i Skol Styr

 

 

Praktiska frågor i skolan

Uppvärmning

Det kunde vara kallt i skolan. I protokoll från skolrådets sammanträde den 6 mars 1864 meddelas att

"...Skolläraren anmält att, det uti Skolsalen vore sådant golfdrag att barnen, de kallaste dagarna, nödgades vid kakelugnen värma sina fötter och skulle om icke denna brist afhjelptes, komma att lida skada till sin helsa."

Ved till fasta skolan och till de olika lokaler som den flyttande skolan använde var ett ständigt återkommande ämne vid skolrådets sammanträden. Årligen hölls auktioner där bybor från olika håll erbjöd sina tjänster i form av ved. Det kunde vara björkved eller blandved av björk, al och asp. Den senare till ett lägre pris. Veden skulle vara av prima kvalitet, hålla en längd av fem kvarter och för det åtagna priset skulle veden också framforslas till skolan.

 

Läroböcker

Skolrådet köpte in böcker för skolans behov.

"Böckerna skulle i skolorna tillhandahållas barnen, de mera bemedlade mot bokhandelspriset de fattigare deremot få begagna dem gratis."

Skolrådsprotokoll 25 september 1887

Skollärarlöner

Skolläraren vid fasta skolan fick del av sin lön i form av spannmål. Spannmålen samlades in till sockenmagasinet. I "Uppbördslängd öfver spannmålsinslaget å Orgelnist och Skollärarlönen" anges hur mycket varje hemmansrök (hushåll som ägde jord) lämnat. 1874 lämnades från varje hemmansrök

1 kubikfot Korn och 2 Kubikfot Råg

Avgiften (skatten) kunde också lämnas i form av körning eller i kontanta medel. 1877 motsvarade avgiften 3 kronor.

1885 fanns 181½ hemmansrökar i Indal. Det året mättes säden i 9 kannor 38,84 kubiktum Korn och 1 Kanna och 38,84 kubiktum Råg. Om penningar lämnades i stället betalades för kornet 1 Krona 83 öre och för rågen 28 öre.

1888 anges flera olika mått på säden. Det måste ha varit en tid då det gällde att veta vad man använde för mått:

Markegångspriset för 1 kubikfot korn 2 kronor

1 kubikfot råg 2 kronor 25 öre

9 kannor 38,84 kubiktum = 25,0357 liter

1 Kanna och 38,84 kubiktum = 3,7024 liter

1890 slutligen anges Markegångspriset i hektoliter.

1 hektoliter korn = 7 kronor 70 öre

1 hektoliter råg = 8 kronor 35 öre

 

 

Att gå i skola i Indal på 1890-talet

1892 bestod befolkningen i Indal av 2.660 personer, varav 1.362 män och 1.298 kvinnor. Det fanns 504 barn i Indal mellan 6 och 15 års ålder. Det året var det 66 barn som bevistade den fasta skolan.

I 1885 års redovisning över Indals skoldistrikt i Hernösands stift och Vesternorrlands län anges:

"Fasta skolan vid Kyrkrotan.

1 ordinarie folkskollärare Anders Åström.

Lärotid 34 veckor.

5 dagar i veckan, 30 timmar i veckan.

Vårterminen började 15 Januari slutade 2 Juni.

Höstterminen började 1 September och slutade 16 December.

44 barn varav 12 flickor.

Skolans samtliga årsklasser hafva undervisats samtidigt."

Nedanstående betygsgrader användes i Indals skolor på 1890-talet.

Betygsgrader

Skolslöjd

Skolslöjd infördes i folkskolan på 1860-talet, men det var frivilligt och skolstyrelsen fick själv besluta om man ville införa det nya ämnet eller ej. 1889 inrättades slöjdskola för gossar vid fasta skolan. Slöjden bedrevs i en särskild lokal som kallades slöjdskolan och de undervisades av O. A. Sundberg som var slöjdlärare. Slöjden pågick fem timmar i veckan utanför schemat, fredagar kl 3-5 och lördagar kl 9-12. Skolrådet beslöt särskilt att slöjden inte fick göra intrång på läsningen i folkskolan. Flickslöjd infördes 1899.

Var kunde barnen gå i skolan?

Nedan listas de lokaler som användes som skola under 1890-talet. Det ålåg byborna att ordna med skollokal, som sedan inspekterades av uppsyningsman från skolrådet.

Baggböle skola byggdes av byamännen. 1894 övertogs den av socken för 2.000 kronor. 1892 betalade kommunen 10 kronor i årshyra för skolhuset.

Skolhus stod klart i Nyland 1894. Tidigare betalade kommunen hyra till Mats Sjölinder 20 kr 1892, 40 kr 1893.

I Sodalen hyra till C W Ohlsson 1895 och 1897

Skolhuset i Östanskär stod klart 1899. Tidigare betalade kommunen hyra till Bonden Magnus Nyberg 20 kr 1891, 1892, 1893, 1894 och L P Selinder 30 kr 1893, 1897 och Abraham Johansson 1894,1895, 1896.

I Högsjö betalades 1892 25 kr, 1893 10 kr till torparen och födorådstagaren Jonas Petter Bergström, samt till L P Nilsson 30 kr 1893, 1894, 1895 och 1897.

I Åse hyra till J P Karlsson 1891, 1894, 1895, 1896 och 1897.

I Säter hyra till N P Larsson 1893.

 

Tabellen visar var skola bedrevs under 1890-talet. Den tid som skola bedrevs på de olika orterna varierar mellan två och åtta månader.

Skolan i Åse tog även emot barn från Sättna socken, men då fick föräldrarna betala två kronor per termin.

Lovdagar

I slutet av november 1896 hade barnen i Säter lov från fasta skolan till följd av ishinder på älven. De kunde varken ta båt eller gå på isen!

Orsakerna till lov kunde vara många. Regelmässigt inföll skurlov och potatislov varje år. När sjukdomar härjade kunde det föranleda lov för barnen. 1904 var det difterilov vid fasta skolan 15 januari - 2 februari och 6 - 16 april.

 

Flyttande småskola i Mosjölund

Från Torsdag den 3:e september till lördagen den 31 oktober 1891 var det småskola i Mosjölund hos Backlunds. Följande barn finns inskrivna i lärarinnans dagbok:

Småskola i Högsjö

Från Torsdag den 3:e mars till lördagen den 28:e maj 1892 hölls småskola hos torparen Jonas Petter Bergström i Högsjö. I skolan gick 22 barn:

Folkskola och småskola i fasta skolan

Fasta skolan kallades för "Nya skolan" är det hus som vi idag kallar för "Röda skolan" som byggdes 1881. Den innehöll två skolsalar och lärarbostad. Den fungerade som skola ännu på 1950-talet.

Från torsdagen den 1 september till torsdagen den 15 december 1892 var det småskola i fasta skolan. Där deltog följande barn:

Under samma tid var det folkskola i den andra skolsalen. Det var Anders Åström som undervisade.

Mindre folkskola i Harvom

Från Måndag den 2 november 1891 (med uppehåll under januari) till fredag den 26 februari 1892 var det mindre folkskola hos en bonde i Harvom.

Fast folkskola och småskola i Baggböle

Från torsdag den 1 september till torsdag den 15 december 1892 gick följande barn i skola i Böle skolhus.

Flyttande mindre folkskola i Östanskär

1892 hölls mindre folkskola hos bonden Magnus Nyberg i Östanskär.

Flyttande mindre folkskola i Säter och Backen

1892 hölls flyttande mindre folkskola. Thea Jansson var skollärarinna.

Flyttande mindre folkskola i Sodalen och Nyland

Under höstterminen 1892 hölls flyttande mindre folkskola i Sodalen.

Skollärare på 1890-talet

En ny betydelsefull samhällsgrupp utvecklades med folkskolan, folkskollärarna och småskollärarinnorna. Det var en hel del rörlighet bland lärarna. Kanske berodde det på att villkoren för arbetet inte var de bästa, speciellt för kvinnliga lärare. Nedan beskrivs kortfattat de personer som arbetade som lärare i Indal strax före och under 1890-talet.

1888- 1889 Emil Dahl, från Skirö i Jönköpings län, anställd aug 1888 i sv rotan Sodalen 4 månader, sedan Nyland 4 månader, hela år 1890 Nyland.

1888-1889 Ottilia Sjögren, från Grebbestad i Skaraborgs län, anställd augusti 1888 i Östanskär 6 månader, Sunnanå 2 månader.

1885-1889 (Anna) Maria Karlsson, skollärarinna, f 1850 i Boteå. Kom från Junsele 1885 5/11. Bodde i slöjdskolehuset. Skiljdes omedelbart från sin befattning 3 juni 1889 p.g.a. oanständigt beteende. Frejdebetyg skrevs av prästen 1889 21/12 i samband med hennes häktande i Fors. Bodde i Glömsta. Småskola Myckelsjö fr 1/11 1886, sedan Hallsta/Bäck 3½ månader, sedan Micksäter våren 1887. Hösten 1887 Slöjdskolelokalen 4 månader, Bäck/Hallsta 4 månader, hösten 1888 i slöjdskolehuset, sedan Loning, våren 1889 från april i Högsjö.

? S. Granlöf, slöjdlärare, gift med Helena Gustava Kamel. De hade tre barn. Han avled 1891 15/4. De bodde i Häre, änkan och barnen flyttade senare till Sundsvall.

1889-1890 Agatha Johanna Thodsen, småskollärarinna, f 1868 i Göteborg, kom från Skaraborgs län 1889 25/11 och bodde i Glömsta. Sade upp sig i juni 1890 och flyttade tillbaka till Göteborg 1890 3/6. Småskola i slöjdhuset hösten 1889, våren 1890 i Harfvom.

1890-1892 Anna Bergström, småskollärarinna, f 1825 från Härnösand gift 1852 med Per Gustaf Säter (födorådstagare) från Backen. De bodde hos torparen Mats Sjölinder och hans hustru Brita Kajsa Forsgren. Flyttande småskolan hösten 1990, våren 1991 Bäck/Hallsta 2 månader, sedan 2 månader i Stige, till skogsbyarna om hösten, våren 1892 1½ månad Harfvom sedan Högsjö.

Lön 1891 300, 1892 170 kronor

-1894 Segrid Kajsa Olsson, skollärarinna, f 1860 i Indal. Var lärare fram till 1895 då hon flyttade till Gudmundrå. Hon bodde hos sin bror bonden och fjerdingsman Israel Bäckman (Olsson) i Bäck.

Lön 1894 300 kronor

1894- 1894 Hilma Olsson f Ålund, från Sundsvall, anställd endast för en termin våren 1894 i Östanskär eftersom "en gift kvinna anställs icke utan betänkligheter". Icke nöjaktig enligt skolrådet.

-1897 (Dorothea) Thea Jansson, skollärarinna, f 1863 i Indal. Bodde i Säter. Flyttade 1897 3/9 till Håssjö i Jämtland. Vikarie för Nanny Svedberg hösten 1887 Åse 4 månader, Loning 4 månader, hösten 1888 Sunnås 4 månader sedan Åse 4 månader, våren 1890 4 månader i Loning sedan Åse, våren 1891 Sunnås sedan Loning och Åse, hösten 1892 finns hon i Baggböle.

Lön 1891 750, 1892 750, 1893 750, 1894 850, 1895 850, 1896 850, 1897 425

1882-1891 Anna Wallström (f Hessling), skolärarinna, f 1858 i Säbrå. Kom 1882 från Säbrå och bodde i Glömsta. Gift 1884 med Erik Petter Wallström snickare i Kårsta. Sade upp sig oktober 1891, sedan hon vägrat tjänstgöra i Sodalen dit skolrådet förflyttat henne när hon ville ha löneförhöjning. 1893 flyttade de till Hässjö. Mindre folkskola nö roten januari 1887, Säter 2 månader sedan Östanskär. Tjänstgjorde sedan i Östanskär.

Lön 1891 225,

1890-1893 Christina Holmgren, småskollärarinna, f 1850 i Wilhelmina i Westerbotten. Kom från Lillhärdal, anställd 3 aug 1890 vid mindre folkskolan i Nyland. Flyttade 1894 13/12 till Arnäs. Bodde och undervisade i Glömsta. Hösten 1890 Nyland/Sodalen, hösten 1891 till Östanskär.

Lön år 1891 350 kr, 1892 300, 1893 300

1892-1893 Olof Alfred Sundberg, slöjdlärare, f 1857 i Arnäs. Gift med Britta Larnetta Nordensson och hade fem barn. De bodde i Glömsta. Kom från Skön 1892 10/3 och flyttade till Skönsmon 1893 25/5.

Slöjdlärarelön 1891 150, 1892 150, 1893 55,

1893-1895 J O Bylund, slöjdlärare

Lön 1893 85:62 kronor, 1894 37:50, 1895 47:50,

- 1894 O P Backlund

Lön 1894 47:50 kronor

-1893 Anders Åström, skollärare (tidigare orgelnist), f 1834 i Norrala i Gefleborg. Han sökte skollärartjänst i Indal 1864 och kom då från Undersvik i Helsingland. Han gifte sig 1880 med Märta Brita Edholm. De bodde i skolhuset i Glömsta.

Lön 1891 600, 1892 700, 1893 700,

1892-1894 (Johanna) Hanna Maria Pettersson, skollärarinna, f 1870 i Wasås i Skaraborgs län. Kom som vikarie för Anna Wallström hösten 1891, inflyttad från Indals Liden 1892 25/11 och flyttade till Skön 1894 13/12. Hon bodde i Glömsta. Hösten 1892 småskolan i Stige, våren 1894 1 månad i Harvom, sedan Stige.

Lön 1891 125, 1892 290, 1893 300, 1894 161,25 kronor

1892-1893 Hanna Hamberg, småskollärarinna, från Ullånger börjar hösten 1892 i Åse, avsade sig i augusti 1893.

Lön 1892 125, 1893 168:75,

1892- 1900 Anna (Karolina) Ålund, skollärarinna, f 1874 i Säbrå. Kom från Gudmundrå 1894 från Härnösand 1892 och bodde i Glömsta. Hösten 1892 Nyland, våren 1893 Sodalen.

Lön 1892 130, 1893 300, 1894 300, 1895 493,75 kronor. 1896 325, 1897 325, 1898 335, 1899 350, 1900 400

1893- Alma Ottilia Nyman, skollärarinna, f 1862 i Sils i Skaraborg. Kom från Mariestad 1893 15/9 och bodde i Glömsta. Hösten 1893 småskola i Åse.

Lön 1893 131:25, 1894 300, 1895 300, 1896 300, 1897 325, 1898 356, 1899 350+7:50 kr för städning, 1900 425, kvar 1905

1893-1894 Johan Herman Lindstedt, vik folkskollärare, f 1867 i Husaby i Skaraborgs län. Kom från Husaby 189315/9 och bodde i Glömsta. Flyttade 1894 13/12 till Strömstad. Vikarie för Anders Åström som avgick 1 jan 1894.

Lön 1894 600,

-1895 Lydia Österlund

Lön 1895 337:50

1894-1895 Lilly (Karolina) Pettersson, skollärarinna, f 1875 i Wersås i Skaraborgs län. Flyttade från Liden 1894 17/7 och bodde i Glömsta. Flyttade 1895 11/11 till Skön.

Lön 1894 300, 1895 168:75

1894-1898 Anna Wallin, skollärarinna, f 1874 i Hernösand. Kom från Hernösand 1894 13/12 och flyttade till Ljustorp 1898 23/12 där hon skulle gifta sig. Hon bodde i Glömsta.

Lön 1894 131:25, 1895 468:75, 1896 300, 1897 300, 1898 306

? Maria Lindbom, Baggböle

Lön 1895 92:75, 1896 300, 1897 187:50

1895- Jonas Arvid Jonsson, skollärare, f 1870 i Sundsjö i Jemtland. Gift 1895 med Anna Juliana Toflin. De kom 1895 21/10 från Ramsele och bodde i Glömsta. De hade två barn.

Lön 1895 300 + 75 för slöjdlärare, 1896 750, 1897 775+75, 1898 700+150, 1899 700+150, 1900 850, kvar till 1904

1898- Bricken Olsson, småskolelärarinna, f 1860 Helsingtuna i Gefleborgs län. Kom från Helsingtuna 1898 20/4 och bodde i Backen.

Lön 1898 356, 1899 350, 1900 360, från 1901 i Nyland

1897-1899 Helena Unaeus, skollärarinna, f 1870 i Burträsk i Westerbotten. Kom från Burträsk 1898 25/1 och bodde i skolhuset i Baggböle. Flyttade redan 1899 22/9 till Piteå Stad.

Lön 1897 350, 1898 700, 1899 350

1897-1899 Elin Grund

Lön 1897 131:25, 1898 306, 1899 172:37

1899-1900 Dorothea Nylén, skollärarinna, f 1850 i Sollefteå. Kom 1899 från Stöde och bodde i Åse.

Lön 1899 346, 1900 400

1899- Elvira Jonsson Åse

Lön 1899 135:63, 1900 350, kvar 1905

1900- Selma Löfroth, skollärarinna, f 1874 i Löfånger i Westerbotten. Kom från Hammerdal 1900 1/2 och bodde i skolhuset Baggböle. Hennes syster Lydia Löfroth bodde också där.

Lön 1899 350, 1900 770, kvar till 1904.

Skolgången i Sodalen och Nyland

För att närmare studera skolgången under 1890-talet (1890-1899) kan den mindre flyttande folkskolan i Nyland och Sodalen tas som exempel.

Det fanns en lärarinna som växlade mellan byarna. Det vanligaste var att skola bedrevs under ett år i den ena byn och sedan ett år i den andra. Det är ca 7 km mellan byarna. Under denna 10-årsperiod bytte barnen lärarinna tre gånger.

29 barn genomförde hela sin skolgång under 1890-talet. Det var 14 pojkar och 15 flickor. Totalt besöktes skolan av 130 barn. Undervisningsgruppen bestod som mest av 28 barn och som minst av 9, i medeltal 19 barn. Gruppens storlek kunde också variera under terminen eftersom barnen ofta började och slutade vid olika tillfällen.

17 av de 29 barnen började sin skolgång i Nyland och 12 i Sodalen. De var födda 1883 - 1886. Barnets ålder vid skolstarten varierade mellan 6 och 10 år. Examensåldern varierade mellan 12 och 14 år.

Fem terminer var normal total skolgång för att klara av folkskolan. Barnens skolgång varierade mellan tre och elva terminer. Några barn har ännu kortare skolgång noterad men då förklaras det av att de var sjuka eller hade flyttat.

De fem terminerna kunde vara utspridda över en period av 4-6 år. Det kunde gå flera år utan att barnet besökte skolan och utan att det betraktades som olovlig frånvaro. Den olovliga frånvaron, som noterats av lärarinnan, förekom mest bland pojkar.

Skolgången planerades så att barnen började vid olika tillfällen. De äldre barnen kunde börja en eller ett par månader senare än de yngre.

Flickor gick ofta någon termin längre än pojkarna. Det verkar inte som om de barn som hade svårigheter i skolan gick längre tid, utan tvärtom var det de barn som tidigt hade bra betyg som gick längre tid i skolan.

Terminerna var inte enhetliga i omfattning. Hösten 1892 gick barnen i Nyland från 2 september till 15 december och fortsatte sedan 16 januari till 10 februari. Den 5 mars började sedan undervisningen i Sodalen och sträckte sig till 31 maj 1893.

Avslutning

Det finns många reflektioner som kan göras utifrån att ha studerat detta material. Inte minst finns det en rad paralleller till dagens skolgång.

Naturligtvis återstår mycket att göra för att utförligt beskriva skolans utveckling i Indals socken, detta arbete får ses som en början.

De kvinnliga lärarinnornas villkor var mycket tuffa, det verkar inte ha funnits någon ambition hos skolstyrelsen att behålla lärarinnor under längre tid. Det gick lätt att få tag på nya sökande. Anna Wallström ansökte om högre lön (29 maj 1891) eftersom det var så många barn i Östanskär och det var svårt att komma överens med byborna. Skolrådet svarade med att förflytta henne till Sodalen där det var färre barn, med argumentet att om en lärarinna fick lönehöjning skulle också de andra vilja ha det. Ledamöterna i skolrådet ansåg att det skapades rättvisa för lärarinnorna om de fick rotera mellan byarna.

Lärarinnornas vandel var viktig. Slöjdlärare Sundberg och hans hustru vittnade inför skolrådet (3 juni 1889) om att de sett en viss garvaregesäll gå till Maria Karlssons rum sent om aftnarne. Protokollet anger:

"...det oanständiga och mot all quinnlig blygsamhet stridande i sitt beteende... Då M.K. icke ställt sig till efterrättelse och det förra året förekommit dylikt lefverne med annan mansperson så skall hon från befattningen som lärarinna omedelbart skiljas."

Skolgångens längd var bland annat beroende av vad barnet kunde när det började skolan. Även i dagens skola ska skolgångens längd bero av hur snabbt barnet lär sig grundskolans innehåll, men ofta är skolplikten så stark att den blir viktigare än målen. Har vi något att lära av skolan för hundra år sedan?

---

källor

Följande finns på Medelpadsarkiv, Kulturmagasinet i Sundsvall:

Husförhörslängder

Sockenstämmoprotokoll

Skolrådsprotokoll

Uppbördslängd för lärare

Skolkassans räkenskapsbok

Examenskataloger

Journaler och dagböcker från folkskolan

 

Hembygdsgården Indal

Skolfoton

Gammal skolsal

 

Litteratur

Dr Mårten Luthers Lilla Katekes. 1896, Lund

Ett folk börjar skolan. Folkskolan 150 år. 1992 Red Gunnar Richardsson, Uddevalla

Indals socken. Beskrifning jemte statstik. 1855 (stencil) Karl Forsseen

Kampen för och mot en demokratisk skola 1. 1980 Åke Isling, Stockholm

Medelpads folkskoleväsende intill år 1952. Historik - organisation - karakteristik. 1952 Red H. Ahlberg, G. Berg, P. Bratt, Sundsvall

Skolbarn en folkundervisning växer fram. 1985 Red Helena M Henschen

Sundsvalls folkskolor 1839 - 1939 Per Bratt