Vild-Hussen

Handelsmannen Magnus Huss anställdes 1793 av det sk Storforsbolaget i Jämtland vilka ville skapa en flottningsled för timmer förbi Storforsen. Storforsbolaget var en sammanslutning av Ragunda och Stuguns bönder. Syftet var ett kunna frakta ner jämtländskt timmer oskadat till kusten vilket skulle ge bönderna i trakten möjlighet att omsätta sina skogstillgångar i pengar. Huss tanke var att låta vattnet från en bäck erodera fram en kanal genom en ås vid namn Remmen. Den stora vårfloden 1796 gjorde dock denna erodering mycket kraftigare än vad syftet var. På kvällen den 6:e juni 1796 bröt vattnet igenom Remmen. På 4 timmar tömdes den 2,5 mil långa Ragundasjön med ett innehåll på 300 miljoner kubikmeter vatten. En 15 meter hög flodvåg rusade längs med Indalsälven mot havet.

Skadorna blev omfattande, främst på fiskestugor och fiskeredskap. Sågverk, kvarnar och väldiga massor bördig jord sveptes med av flodvågen. Det enda sågverk som klarade sig utefter älvdalen var Indals såg. Ingen människa skadades dock. Ragundakatastrofen förde med sig att Ragunda blev en rik jordbruksbygd. Den nu blottlagda sjöbotten var stor och lättbrukad. Storforsen som förut slagit sönder timmerstockarna blev nu Döda fallet och vattnet fick en annan väg där timmerflottning var möjlig. Jordmassorna som flodvågen förde med sig hamnade till sist i Klingerfjärden och bidrog till att bilda Sverges största floddelta. Fisket förstördes dock till stor del på ett flertal platser pga mängden material flodvågen fört med sig. Ett stort antal rättsprocesser blev följden efter katastrofen men bönderna i Ragunda och Stugun blev helt frikända.

Magnus Huss som blev kallad Vild-Hussen efter detta omkom 1797 genom drunkning i Indalsälven och är begravd vid Lidens gamla kyrka.

Läs mer!
-Döda fallet och Ragundasjön-naturkatastrof i nytt ljus, H. Ivarsson, 1990. -Från Indalsälvens stränder, Nestor Lidin,1957.