Slutrapport restaureringsetapp 1
Åsens
sågverk
Slutrapport
restaureringsetapp 1
Av
Torbjörn Svaan
Länsmuseet Västernorrland
Avdelningen för kulturmiljövård och dokumentation
Rapport nr 1996:9
Inledning
Sågverksmiljön före restaureringen
Miljöbeskrivning
Såghuset
Exteriör
Interiör
Arbetarbostaden
Exteriör
Interiör
Historik
Åsens Träförädlingsaktiebolag
Arbete och produktion
Arbetarbostadens tillkomst
sågverkets avveckling
Åsensågens byggnadsförening
Åsensågens kulturhistoriska värde
Antikvariskt program för restaurering av Åsens sågverk etapp 1
Antikvarisk målsättning
Åtgärdsbeskrivning för restaurering av sågverk m m
Åtgärdsbeskrivning för restaurering av sågverkets arbetarbostad med tillhörande uthus
Arbetarbostad
Uthus:
Restaureringsarbetet etapp 1
Tidsplan och arbetskraft
Utförda arbeten
Damm och vattentub
Turbinhus, Turbin och övriga maskiner
Såghus
Arbetarbostad med uthus
Markvårdsarbeten
Målsättning med etapp 1
Sammanfattning av slutresultat
Denna rapport är en avstämning mellan det antikvariska åtgärdsprogrammet dess målsättning och det faktiska slutresultatet. Det är också en markering att restaureringen av Åsens sågverksmiljö etapp 1 är avslutad.
Projektets genomförande och slutresultatet är baserat på ett nära samarbete mellan följande instanser/personer:
Projekteringen och den antikvariska förundersökningen genomfördes under sommarmånaderna 1995. Restaureringsarbetet genomfördes mellan oktober-95 och oktober-96 med drygt två månaders vinteruppehåll.
Sågverksmiljön före restaureringen
Åsens vattensåg är belägen i den branta dalgång som sträcker sig från Indalsälven (i höjd med Lidens samhälle) i västlig riktning mot Holmsjön. På höjden nordväst om sågen ligger försågarens bostadshus som är ett gulmålat trähus från tidigt 1900-tal. I folkmun kallas platsen Sågbacken. Dalgången utgör ett av få bebyggda områden längs älvens södra sida. Miljön präglas av en agrar bebyggelse från perioden runt sekelskiftet, som i huvudsak är belägen ovanför odlingsmarken längs den norra sluttningen.
 |
Karta över Åsens sågverk. Efter förlaga av Anders Nyström, RAÄ:s vårdesktion i Härnösand 1980. |
Omgivningarna närmast Lidens medeltida kyrka på ömse sidor om Indalsälven är klassat som riksintresse för kulturmiljövården. Motiveringen är fokuserad på Lidens gamla kyrka och på naturlandskapet. Byn Unåsen som är belägen intill sågverket tillskrivs miljömässiga värden i Sundsvalls kommuns översiktliga kulturmiljövårdsinventering från 1983.
Sågbyggnaden vilar på en naturstensgrund och är uppförd med en stolpverkskonstruktion i två våningsplan. Fasaden är klädd med omålad locklistpanel och taket är täckt med stickspån. Långsidornas fasader har symmetriskt placerade fönsteröppningar med fasta bågar. För att erhålla maximalt ljusinsläpp är gavelröstena helt uppbrutna med spröjsade fönsterglas.
 |
Såghusets södra gavel där timmeruppfodringsbanan en gång fanns. Bild 95S-127-15. |
Längs nordöstra långsidan, mot Kvarnån, finns fundamenten efter turbinhuset och spånhuset. Turbinhjulet är bevarat och skall restaureras. Den tidigare timmeruppfordringsbanan samt utlastningsbanor för sågat virke saknas. Några spår efter den reglerbara dammen finns inte, men läget är känt. Vid f d dammen ligger ett par kvarnstenar från en tidigare kvarn på platsen. Trätuben från dammen till turbinen saknas och de enda spåren som återstår är järnbeslagen som ligger utspridda längs ån.
Såghuset har plankgolv och saknar invändig panel. Byggnaden har en traditionell vertikal uppdelning, som en direkt följd av verksamheten. I bottenvåningen överfördes energin från vattenturbinen via remmar till maskinernas överföringshjul. Några remmar finns dock inte bevarade. Elevatorbanan för utforsling av sågspån till spånhuset är belägen i anslutning till ramsågens betongfundament, men är kapad i liv med fasaden. I rummets södra del finns ett mindre provisoriskt rum som är isolerat med mineralull. Rummet uppfördes troligen vid byggnadsvårdande åtgärder 1984.
Det övre våningsplanet nås via en trätrappa som är belägen i sågens nordvästra hörn. Det var här som själva sågningen ägde rum. Rummet är öppet till takstolarna och erhåller på så vis maximalt ljusinsläpp från de glasade gavelröstena. Ramsågen är placerad längs husets sydvästra långsida. Sågramen är försedd med sju sågblad och vilar på ett från byggnaden fristående betongfundament. På så vis undviks bl a störande vibrationer i byggnaden. Uppgifter om fabrikat och tillverkningsort saknas. I såghusets mitt finns två cirkelsågar för kantning respektive kapning. Kantsågen är tillverkad på Rosenfors bruk 1905 och har typbeteckningen CHB. No 1562. Hyveln är belägen längs husets nordöstra långsida. Den är tillverkad på ARBRÅ Mek. verkstad och har beteckningen ARBRÅ No 40 (patent). Leverantör var Axel Christiernsson Maskin och Oljeaffär med verksamhet i Stockholm, Göteborg, Malmö och Åbo. De rälsgående stockvagnarna är också tillverkade på ARBRÅ Mek. verkstad och har beteckningen No 20. Turbinen är tillverkad på Finshyttans mekaniska verkstad och har beteckningen N45 N1059.
 |
I det övre våningsplanet ägde sågningen rum. T v syns hyveln och t h ramsågen. Bild 96S-131,27 |
 |
Såghusets bottenvåning där ramsågens fundament syns mitt i bilden. Spånet transporterades ut genom den diagonalt placerade elevatorbanan. Bild 96S-13, 22. |
Mittemot sågverket söder om Kvarnån, ligger en faluröd träbyggnad från 1910. Huset uppfördes ursprungligen som matplats/övernattningsplats för sågverksarbetarna, men kom senare att användas till ungkarlsbostad. Till huset hör också ett par uthusbyggnader, som är i dåligt skick. Miljön runt huset är kraftigt bevuxen med slyvegetation.
Boningshuset är uppfört i 1 våningsplan med vindsutrymme. Konstruktionen utgörs av en regelstomme med bottensyll som vilar på hörnstenar. Fasaden är klädd med liggande fasspontpanel som är målad med faluröd slamfärg. Fönsteröppningarna består av 2L_ fönster med tre spröjsade glas /båge. Sadeltaket är täckt med horisontellt lagd papp. I takfallets nedre del finns en hög vitslammad skorsten med plåtbeslag upptill.
 |
Arbetarbostad och uthus efter röjningsarbetet. Bild 96S-121, 22. |
Uppgifterna om uthusets ålder går isär då några bybor menar att byggnaden tillkommit så sent som på 1950-talet. Utförandet pekar dock på att boden skulle vara äldre. Bodens fasader är klädda med faluröd locklistpanel och glesa brädor. Taket är täckt med spån. Boden inrymmer fyra avdelningar: avträde med två hål, vedbod med gles panel, mindre matförvaringsplats i betong, verkstadsdel med kamin och sovloft. Uthuset kan komma till användning som förvaringsplats och som toalett för besökare?
Huset har en delvis öppen förstukvist med ingång från sidan. Entrédörren leder direkt in i köket och omedelbart till vänster finns en dörr mot sovrummet. I köket finns en gjutjärnsspis av märket Näfveqvarn No 7 A. Väggar och tak är klädda med fasspontad panel i båda rummen. I köket finns ett nedre fält som är målat i blått medan övre delen är gulmålad. Sovrummet är omålat. De båda spegeldörrarna har en gul färgsättning. I sovrummet finns ett gjutet fundament där det kan ha stått en vedkamin.
Sågen uppfördes 1905 av de jordägande byamännen i Unåsen, Åsen och Kväcklingen. För detta ändamål bildades Åsens Träförädlingsaktiebolag, som registrerades på Kungl. Patent och registreringsverket i Stockholm 1906. Enligt bolagets stadgar skulle aktiekapitalet utgöra minst 5000 kr och högst 12000 kr. Aktierna värdesattes till 250 kr. Det var byamännen som var aktieägare och varje delägare hade i genomsnitt 2 aktieposter. Kristina Åman i Åsen var den enda kvinnliga aktieägaren och hade likt flertalet av männen 2 aktier. Till bolagets styrelse valdes E. Eriksson, Kväcklingen, E. P. Nilsson, Åsen, L. Olsson Unåsen, Olof Jonsson, Åsen och L. E. Nyberg, Åsen. I bolagsordningen står skrivet att: "Bolaget skall omfatta förädling av sågtimmer till hyvlade brädor för husbehov, samt avsalu och i övrigt bedriva därmed sammanhängande affärsrörelse".
Till byggmästare anlitades P. Höglin som för utfört arbete erhöll 1315 kronor. Maskinerna transporterades på Österströms järnväg och med ångbåten "Indalen". För transporten till sågplatsen användes häst. Virket till såghuset erhöll man troligtvis från en äldre enbladig vattensåg, som var belägen på södra sidan om Kvarnån, mittemot den nuvarande sågen. (Sågen raserades vid den stora vårfloden 1919).
Produktionen vid sågen var helt beroende av Kvarnåns vattenföring och en normal arbetssäsong inföll från maj till september. Fem personer arbetade vid sågen: försågare, hjälpsågare, timmerstrypare, stabbläggare och kapare. Högst i rang stod försågaren som hette Backlund. Han var bosatt i det gula boningshuset på "Sågbacken", strax väster om sågen. Backlund utförde alla underhålls och reparationsarbete på sågen. Vintertid var han en flitigt anlitad möbelsnickare, men han arbetade även i skogen som, likt övriga sågverksarbetarna.
Det mesta timret avverkades i de närliggande skogarna under vintern, för vidare transport till sågen med häst och timmersläde. Under de ljusa sommarmånaderna sågades timret till lämpliga dimensioner och då arbetade man dubbla skift från kl 06:00-06:00. Efterhand som nätterna blev mörkare vidtog förädlingsarbetet vid hyveln och då arbetade man från kl 07:00-17:00. Ett bra år kunde man såga upp till 6000 stockar. Större delen av det sågade virket förädlades till husbyggnadsmaterial och omfattade allt från fönsterbågar till taksparrar. Sågverket var känt för sin höga virkeskvalitet.
Bolagets nettovinster utgjorde ungefär 1500 kr/år, vilket oftast resulterade i en tio procentig aktieutdelning. Under senare delen av 1920-talet sjönk dock nettovinsten markant. Förutom kraftigt svängande konjunkturer med dyrtider och stor arbetslöshet, fick Åsensågen konkurrens från ett nyuppfört sågverk i Dacke. Dackesågen hade ett gynnsammare läge för transporten av timmer och sågade varor.
I Åsens trävaruaktiebolags protokoll från 1909 väcktes frågan om att uppföra en arbetarbostad i anslutning till sågverket. 1910 presenteras ett ritningsförslag gällande en arbetarbostad med två rum, samt ett stall med två spiltor. Några styrelsebeslut om byggande finns inte, men troligtvis uppfördes husen efter 1910. Huset har troligen inte varit bostad förrän omkring 1920-30. Enligt Sven Henriksson i Åsen, användes huset även som matplats sedan det var bebott. Bostadshuset entrédörr och brokvist är asymmetriskt placerade och ger intryck av att ha tillkommit vid någon senare ombyggnad. Belägg saknas i bolagsprotokollen.
Några spår efter stallet finns inte, men det kan möjligen ha rivits och ersatts av nuvarande uthus. Den raserade tvättstugan vid ån är troligen uppförd långt senare.
Vid ordinarie bolagsstämma 29 Juni 1930 föreslog bolagets styrelse med ordföranden Jonas Jonsson i spetsen, att bolaget skulle likvideras. Som motiv angavs att sågens låga omsättning förr eller senare skulle föra bolaget på obestånd. 1931 utsågs styrelse-ordförande Jonas Jonsson till likvidator och stämman antog samtidigt ett av honom givet anbud att likvidera aktierna med femtio procent av det nominella värdet emot övertagandet av bolagets arbetarbostad samt den hyvelmaskin som finns i såghuset och till honom hörande inventarier. Trots styrelsebeslutet verkställdes aldrig någon likvidering av bolaget. Efter 1931, drevs sågverket för legoproduktion fram till 1936.
År 1983 startade Åsensågens byggnadsförening med syftet att äga, iståndsätta och förvalta sågfastigheten Åsen 1:4/1:5. Ett åtgärdsprogram upprättades av Leif Markström på dåvarande riksantikvarieämbetets vårdsektion i Härnösand.
Delar av åtgärdsprogrammet genomfördes 1984 av lokala hantverkare i arbetsmarknads-verkets regi. Arbetet omfattade komplettering av skadat virke på såghusets fasader, stomme, golv och tak. Samtliga fönster restaurerades och taket belades med nya takspån. Maskinerna "rengjordes och konserverades". Vattenturbinen nedmonterades och omhändertogs för framtida restaurering. Området närmast sågen röjdes och gallrades.
Åsensågens kulturhistoriska värde
Åsens vattensåg är ingen unik företeelse som representerar den största, vackraste eller för sin tid modernaste vattensågen. Sågen är i stället en god exponent för de små och enkla vattensågar som var mycket vanliga längs våra vattendrag under 1800-talet. Endast ett fåtal vattensågar finns bevarade och en anledning är att de mycket enkla träkonstruktionerna rasat samman eller rivits sedan produktionen upphörde. Åsens vattensåg var ingen modern anläggning, utan bygger på en teknik med förindustriella anor. Den vittnar istället om vattenkraftens tillförlitlighet som billig och effektiv energikälla. Detta skall betraktas mot bakgrunden av att ångsågarna längs kusten redan hade passerat sin produktionskulmen, samtidigt som de elektriskt drivna småsågarna introducerades. Det speciella med Åsen vattensåg är att den fortfarande finns kvar med intakta maskiner och att närmiljön med arbetarbostad och förstesågarens bostad finns bevarad. Det faktum att bolagets arkiv finns bevarat tillför sågen ytterligare värden. Detta resulterar i en unik möjlighet att återskapa en hel arbetsplats i sin ursprungliga miljö, så att vi själva och framtida generationer kan få en bra bild av hur arbetsplatsen gestaltade sig under tidigt 1900-tal.
 |
Kvarnån och norra såghusgaveln. Det lilla turbinhuset, en gång beläget längs högra långsidan, skall restaureras. Bild 95S-127, !2. |
Antikvariskt program för restaurering av Åsens sågverk etapp 1
Målsättningen med åtgärderna i etapp 1 är:
1. Att återställa sågverket i bruksvärdigt skick.
2. Att underhålla befintliga byggnader som ingår i miljön.
3. Att göra sågverksmiljön tillgänglig för allmänheten.
Åtgärdsbeskrivning för restaurering av sågverk m m
För att uppnå den antikvariska målsättningen i etapp 1 krävs följande insatser:
1. Intagningsdammen konstrueras i sitt ursprungliga läge. I huvudsak efter idéskiss av Leif Markström från 85-02-06.
2. Vattentuben byggs i trä på bockar efter tidigare förslag av Leif Markström.
3. Den demonterade vattenturbinen restaureras till bruksvärdigt skick. Turbinhuset rekonstrueras efter uppmätningsritning nr 22-219 4, ritad av Anders Nyström. Övriga maskiner med tillhörande transmissionsanordningar skall återställas i bruksvärdigt skick. Detta innefattar även införskaffandet av transmissionsremmar.
4. Glipa längs såghusets takås åtgärdas så att fuktskador undviks.
5. Krossade fönsterglas i såghuset ersätts med "nya" gamla fönsterglas.
6. Det provisoriska rummet i såghusets bottenvåning avlägsnas.
7. Arbetarbostaden underhålls så att ytterligare förfall undviks. Närmiljön röjs från ev träd och slyvegetation som kan skada byggnaden.
8. Miljön görs tillgänglig för besökare genom att den gamla timmervägen längs Kvarnåns norra sida röjs från slyvegetation.
Några detaljerade antikvariska krav på icke befintliga konstruktioner som tillkommer för att sågverket skall bli funktionsdugligt föreligger inte. Men dom bör i huvudsak följa det åtgärdsprogram som upprättades av Leif Markström under mitten av 1980-talet. Eftersom det handlar om att nytillverka olika konstruktioner är grundprincipen att dessa skall avvika utan att störa helhetsupplevelsen. Detta för att inga tvivel om vad som är ursprungligt respektive senare tillägg skall föreligga i framtiden. Samtidigt markerar vi vår tids synsätt i behandlingen av historiska miljöer/objekt, vilket tillför sågverket ytterligare kulturhistoriskt värde.
Åtgärdsbeskrivning för restaurering av sågverkets arbetarbostad med tillhörande uthus
1. Förstukvisten uppvisar omfattande fuktskador och måste rivas för att ersättas med en liknande kvist. Före rivningen görs en noggrann uppmätning. Oskadat virke återanvänds vid nytillverkning. Kvistens utformning skall godkännas av den antikvariska kontrollanten. Motiveringen för att uppföra en liknande kvist är att den nuvarande döljer fasadens asymmetriska uppbyggnad.
2. Samtliga fönster är restaurerade.
3. Takrote och takstolar undersöks och kompletteras med nytt virke vid ev skador. Taket täcks med horisontellt lagd papp (skiffergrå), likt det befintliga. Antikvariska kontrollanten meddelas om tid för arbetets start, för ev dokumentation.
4. Skorstenen undersöks och ev skador åtgärdas, bl a nymålning med slamfärg. Ev görs en undersökning av murstocken, så att spisen kan användas för eldning.
5. Bottenbjälklaget är kontrollerat och saknar skador. Befintlig trossbotten av spån och lera behålls. Ett fåtal golvbrädor uppvisar fuktskador och ersätts med nya brädor i samma utförande.
6. Utvändiga målningsarbeten likt befintligt. Fasaden borstas och målas med ljust röd Falu slamfärg, snickerierna målas med vit linoljefärg.
7. Invändiga målningsarbeten utgörs av bortskrapning av gammal färg och nymålning med linoljefärg. Färgsättning enl överenskommelse med antikvarien.
1. Ev skadad panel ersätts eller lagas med friskt virke.
2. Golven är svårt fuktskadade och ersätts med nytt golvvirke.
3. Igenspikade fönster öppnas. Skadade fönster restaureras.
4. Det gamla spåntaket och rote är fuktskadat och ersätts med råspontat takrote som täcks med skiffergrå takpapp.
5. Utvändiga målningsarbeten likt befintliga: Fasaden borstas och målas med ljust röd Falu slamfärg och snickerierna målas med vit linoljefärg.
Arbetet med restaureringen av Åsens sågverksmiljö påbörjades 28/9-95 och var formellt avslutat med efterbesiktningen 4/10-96. Den mycket kalla men snöfattiga vintern satte stopp för arbetet under perioden 29/1-96 till 17/4-96. Under PEAB:s ledning genom P-O Berggren anställdes två hantverkare: Tage Österlund och Morgan Staaf.
(Se åtgärdsbeskrivning sågverk m m punkt 1-2)
Intagningsdammen som är en nykonstruktion, uppfördes i sitt ursprungliga läge och under markberedningsarbetet påträffades timmerrester under jord efter den tidigare dammen. Konstruktionen består av tre timrade stenkistor med fyra reglerbara dammluckor. Kistorna är förankrade i berget med ståldubbar. Tubintaget är beläget på norra sidan och dammreglagen nås via en permanent spång. Tuben härstammar från Östrands sulfitfabrik där den en gång användes till färskvattentub och har samma dimensioner som den tidigare tuben, vilket de återanvända järnbeslagen påvisar. Dammen är tätad med blålera. Tuben vilar på nytillverkade tubbockar . Förstärkningar i form av extra järnbeslag är monterade i tubens nedre del.
 |
Dammen med tre reglerbara dammluckor samt vattentuben är färdigkonstruerade. Bild 96S-121, 19. |
Turbinhus, Turbin och övriga maskiner
(Se åtgärdsbeskrivning sågverk m m punkt 3)
Turbinhjulet restaurerades av Kjell Melin, Åsensågens byggnadsförening. Bl a var drevkuggarna nerslitna och fick byggas med svets. Turbinaxeln var alltför sliten och nytillverkades på beställning. Det timrade turbinhuset rekonstruerades efter en äldre uppmätningsritning. Den gamla turbinens utsugningsrör återanvändes och den grävda rännan för utloppsvattnet är återställd.
 |
Turbinhjulet har restaurerats av Kjell Melin och ligger på en pall utanför såghuset. Bild 96S-121,33 |
Sammanlagt 71 m balataremmar beställdes för driften av sågverkets maskiner. den enda maskin som fungerar i dagsläget är ramsågen. Hyveln saknar en matningsanordning som troligtvis går inköpa begagnat eller nytillverkas. Ett annat problem är att transmissionen från huvudaxeln till kap- och kantsåg troligtvis flyttats från sitt ursprungliga läge och därför inte kan drivas.
 |
Turbinhus med intagstuben t v och utsugningsröret mitt i bilden. Bild 96S-131, 15. |
(Se åtgärdsbeskrivning sågverk m m punkt 4-6)
De fönsterrutor som saknades i såghuset har ersatts med handblåst glas. En glipa längs takåsen som orsakat läckage tätades med asfaltspapp och nya spån. Det provisoriska rummet som användes vid underhållsarbeten under mitten av 1980-talet har demonterats. När såghusets panel avlägsnades vid turbinens drivaxel upptäcktes rötskador på stommens utsida som ersattes med friskt virke. Skadorna har sannolikt uppkommit p g a vattensprut/läckage från turbinhuset.
(Se åtgärdsbekrivning sågverk m m punkt 7, samt separat beskrivning för arbetarbostad)
Samtliga fönster i arbetarbostaden har restaurerats. Yttertaket har täckts med presenning för att förhindra läckage. Golvbrädorna i kök och sovrum är demonterade för kontroll av golvbjälklag. Bjälklagen visade sig vara skadefria och golvbräderna skall återanvändas.
Uthusets spåntak har täckts med presenning för att förhindra ytterligare skador p g a läckage. Resterna efter den lilla tvättstugan vid ån har rivits.
Under arbetets gång bestämde Åsensågens byggnadsförening att föreningen själva utför de åtgärder som specificerats i ett separat åtgärdsförslag. Åtgärder utöver det som redovisats har inte genomförts.
(Se åtgärdsbeskrivning sågverk m m punkt 7-8)
Skogsvårdsstyrelsen har utfört röjningsarbeten längs Kvarnåns norra sida, vilket omfattar sluttningen från byvägen ner till ån och den gamla timmervägen till såghuset. Fr o m 1997 är det meningen att Åsensågens byggnadsförening skall utföra detta arbete efter ett markvårdsprogram framtaget av ekolog Elisabeth Åberg, Länsmuseet.
Åsensågens byggnadsförening har röjt södra sidan om Kvarnån vilket omfattar åkanten upp till arbetarbostaden och den gamla timmervägen till dammen.
 |
På bilden syns resterna efter vinterns svåra svallis och i bakgrunden syns försågarens bostad på "Sågbscken". Bild 96S-121, 5. |
Sammanfattning av slutresultat
Ett svar på frågan är att vi nått långt men bara fullbordat punkt 3, d v s genom markvårdsarbeten har miljön gjorts tillgänglig för allmänheten.
Målsättningen med att återställa sågverket i bruksvärdigt skick är inte fullbordad eftersom endast ramsågen kan drivas. Anledningen är i första hand att transmissionshjulens läge har ändrats och inte kan drivas i nuläget. I skrivandets stund har vi kontaktat Bengt Spade, Skövde, som teknisk expert och förhoppningsvis kan problemen med transmissioner, hyveln m m åtgärdas.
Upprustningen av arbetarbostaden och uthuset har inte fullbordats med undantag av restaurerade fönsterbågar. Genom att taken täckts med presenningar har dock nedbrytningen genom läckage från taken avstannat. PEAB:s underhållsarbeten avbröts därför att byggnadsföreningen själva åtog sig att utföra nödvändigt underhåll.
Efterbesiktningen av åtgärder under etapp 4/10-96 godkändes med följande reservationer: Miljökontoret, Sundsvalls kommun, förbehåller sig rätten att ändra minimitappningen då kontroll medges på mycket lågt vatten. Detta för att säkra fiskens vandringsmöjligheter. För att förhindra ispropp i tuben skall denna förses med en tät trälucka som ersätts med järngaller sommartid. Återstående justeringar skall kompletteras med ett intyg som läggs till efterbesiktningsprotokollet.
 |
Hantverkare Tage Österlund framför transmissionshjulen som överför kraften från turbinen till maskinerna. Bild 96S-131, 18. |